Idag har jag gosat in näsan i hans päls. Trots att jag är rädd. Att andas.
Han kände nog att jag behövde det, för han stod helt still. Ett lugn infann sig för en stund och tiden stannade till. Den store men ack så snälle Caramell. Ett hjärteplåster!
Vi har bakat lite, min svärmor och jag. Jag måste öva på att umgås med människor igen.
Alfons
Sigrid, söta Sigrid.
Jag fick en (eller tre) hyacint också och mossa. Sen satte jag dit svamparna som låg i min pyssellåda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar