Idag är jag trasig, sönder, förstörd. Jag trodde aldrig att någonting i världen kunde göra såhär ont och då har jag ändå mist en massa människor i min närhet. Vi åkte in med Shep akut i morse och det visade sig att det var en tumör. Jag var fast besluten på att han inte skulle lida så beslutet var ändå lätt. Nu springer han runt i hundhimlen med Zoya och är frisk. Jag saknar honom så ofantligt mycket och Mångstorp är så tomt utan honom. Jag känner mig liten och ensam, hela kroppen gör ont. Men det var rätt beslut. På vägen hem pratade vi om våra gladaste minnen med Shep, vi kommer aldrig att glömma honom.
Nu har vi begravt honom så han alltid kommer vara nära oss. Vilken dålig dag. Den sämsta av alla.
Vila i frid, min allra bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar