Livet i Mångstorp : Zäta

Den 9e januari i år, en månad efter att Shep gick bort skrev min vän Victoria till mig. Hon berättade att det finns en vovve i Rumänien som hon plockat ut ur ett dödshägn som behöver ett hem och hon tänkte genast på oss. Tyvärr, sa jag, vi ska inte ha någon mer hund nu men skicka gärna en bild. Då fick jag denna:

Sen är, som man säger, resten historia. Här är hon innan hon skulle flyga till oss i tisdags omkring kl 13. Livrädd.

Jag och Victoria styrde bilen till halmstad kl 15.15 på tisdagen och var framme kl 21, väl där mötte vi upp de som hämtat vår Zäta och försökte få över henne till vår bil. Direkt grinden till hennes bur öppnades flög hon ut som en kanonkula och kissade på sig av skräck, hon var sååå rädd, det var verkligen obehagligt att se. Väl inne i vår bil fick hon mat och vatten som hon tog för sig av efter en stunds vila. Sen åkte vi mot Karlstad igen, jag var hemma ca 03.30 och sen kom Pontus hem från jobbet för att hjälpa mig in med henne.

Jag tyckte att jag hade ett bra upplägg med introduktion av våra vovvar så jag öppnade skuffluckan och tog ut Harry och Paddi i koppel. Zäta morrade och skällde för hon var så rädd. Dags för en ny plan... Pontus kom hem och han lyfte upp Zätas bur i biblioteket där jag och hon kunde sova. Det gjorde vi i ca 30 minuter totalt för att Harry stog och gnällde utanför dörren. Jag kände att jag var kissnödig men vågade inte gå på toa för tänk om de skulle smita och det blev slagsmål? Jag tog på mig min overall (för lite skydd tänkte Jag, haha) sen smet jag på toa och när jag kom tillbaka till rummet verkar Zäta jättenyfiken på vad som finns utanför dörren så jag ställer buren på högkant i dörröppningen och öppnar. Sen dess är alla tre vovvar vänner. Det var inte mer dramatiskt än så <3!